Fem VM-distanser och sex publiktävlingar är avverkade under knappt två veckor. Härliga och omväxlande dagar i nordöstra Italien. Inledning i Venedig och sprintdistans i 30-gradig värme därefter till Asiago som bland annat bjöd på några riktiga regn- och åskdagar.
Bra, omväxlande och fint genomförda arrangemang blir huvudintrycket. Fina arenor, speciellt då medeldistansen och stafetten. Publiktävlingarna möjliggör att få pröva samma terrängområden som VM-löparna. Då får man en insikt och vetskap om vilka utmaningarna är och samtidigt en beundran för världselitens framfart.
Flera svenskar var på plats men från trestadsområdet var det inte särskilt många. Bohuslän-Dals VM-arrangörer 2016 var där för att lära. Många känner man igen sedan flera år tillbaka. De verkliga entusiasterna från olika delar av världen som hängivet följer tävlingar i ur och skur.
VM-drottning blev Judith Wyder från Schweiz som emellanåt tävlar i Sverige och då i GMOK-dress. Ska hon axla Simone Nigglis mantel eller blir det Tove Alexandersson?
Ett VM är inte bara glädje. Mest ledsen var Finlands starttjej på stafetten. Hon var otröstlig efter att ha missat och sumpat medaljchansen.
Avslutningen med stafettguldet för herrarna kändes bara så bra och blev en fin slutpunkt. Nu väntar O-Ringen om en vecka med nya utmaningar ...
