Det blev dubbla pass dagligen på O-Ringen dels den egna banan men också som "skugga" i inskolningsklassen/U-banor samt vid två tillfällen "Knatteknat".
Det är bra att själv pröva och få vara en del av barnaktiviteterna. Då förstår man vad det är som är kul, känns bra och är begripligt. Men det är också saker som man inte riktigt förstår:
- varför används kartor i skala 1:10 000 och inte i större skalor typ 1:5 000?
- varför kartor i A 4-format som blir så otympliga i en liten barnhand?
- varför inte redan från första början ha kompass (helst av typen "tum") för att klara av basmomentet; passa kartan?
- varför inte ha tumkompassen på den dominanta handen där finmotoriken är utvecklad (är man högerhänt kompassen på högertummen och om man är vänsterhänt på vänster tumme)?
De fem knatteknaten bjöd på olika varianter. Vilket är att föredra? De med aktiviteter av olika slag vid varje kontroll eller de som enbart har kontroller precis som på en "vanlig" orienteringsbana. Helt klart är att barnen gillar när det är aktiviteter. Bästa Knatteknat under vecka var enligt den unga juryn avslutningsetappens på Ravlunda skjutfält. Häftig, öppen terräng som sluttade ner mot havet. Kul aktiviteter med "Bollen" som tema och kul hinder av typen stenmurar och stenblock.
Men det viktigaste oavsett inskolnings- och U-banornas utformning och upplägg är ändå känslan av att vara delaktig, att vara med; ha nummerlapp på bröstet, springa på samma upplopp som Thierry, Tove eller morfar och att efter målgång få berätta om hur det varit ...
