”Jag trodde det var ett lokalt fenomen i en enskild förening men så var det inte. Attityden var likartad inom flera klubbar; inriktningen att ägna allt mer tid, allt mer kraft och att styra allt fler resurser till förvaltning och drift av klubbanläggningar. Detta samtidigt som begränsningar och besparingar införs vad gäller kärnaktiviteten; att idrotta.
Varje klubb med självaktning vill gärna ha en egen anläggning, en klubbstuga. Under stor entusiasm spikar man och hamrar man på det som ska bli en stolthet och mötesplats. Men, men och nu är jag riktigt elak; visionen om att en klubbanläggning leder till sprudlande aktiviteter och intensifierat idrottande är oftast en illusion, eller ännu värre, en hallucination.
När initialentusiasmen väl har lagt sig och vardagen inträder handlar samtalen runt styrelseborden allt mer om vindskivor som ska målas, lampor som ska sättas upp och utrymmen som ska värmas vintertid. Motionerna till årsmöten fokuserar huvudsakligen på tillbyggnad eller ombyggnad.
Det blir allt tystare och allt mera sällan som diskussionerna flödar kring rekrytering av tränare och ungdomsledare, uppmuntran av ledare, nya arrangemang eller rekryteringssatsningar. Den ekonomiska resultatrapporten fylls med fler och fler rubriker som kan hänföras till fastighetsförvaltning, drift och underhåll. Sakta men säkert blir det sekundära det primära och bisak blir huvudsak. Stödfunktion blir huvudfunktion. Medel blir mål. "
Sedan ett halvår tillbaka finns jag mitt i smeten. Antog utmaningen att ingå i VSK:s Stug-, bygg- och spårkommitté. Vän av ordning undrar naturligtvis hur detta går ihop med resonemanget i SKOGSSPORT-artikeln. Ingen förändring! Grundinställningen är fortfarande densamma. Klubbstugan är sekundär och underordnad den levande idrotten. Den är och ska alltid vara en bisak. Vid prioriteringar av tid, kraft och resurser ska det idrottsliga komma i första hand, i alla lägen!
Det innebär inte att skötsel, tillsyn och förvaltning ska sättas på undantag. Anläggningen är en viktig resurs; ett medel för att kunna realisera det idrottsliga målet. Så vid sidan av en massa andra engagemang har det gångna halvåret nu också inneburit klubbstugejobb.
Mycket har gjorts och många saker har fixats till. Jag tänker på Lars Wasséns stora engagemang med huvudansvar för pelletspannan, gräsklippning och förrådsutrymmen. Leif Mobergs och Arne Nymans arbete med spåren. Erlings ansvar för uthyrning och målningsarbeten. Lars Sandgren och Robert Enbom engagemang i "pannrummet". Och Per-Arne Johansson som alltid finns till hands och fixar det mesta vare sig det handlar om städning av förrådsutrymmen, fixande av läckande toaletter eller målningsarbeten. Under de senaste veckorna har också fem sommarlovslediga fixat och grejat både i och runt Skidstugan under Rickard Börjessons ledning.
Attityden bland alla inblandade är så härligt positiv: det handlar inte om att luta sig tillbaka, korsa armarna, sucka eller stöna utan istället "det fixar vi" och "inga problem"!
