Rickard tävlingsdebuterade för hösten efter att ha pustat ut och tränat mycket efter jobbet som banläggare vid O-Ringen. Levererade dagen före stafetten en silvermedalj på DM- medeln. Formen är i antågande och det ska bli intressant att följa kommande helgs DM-tävlingar i Trollhättan. Blir det fler guld?
söndag 30 augusti 2015
DM-stafett ...
Härligt, härligt med DM-guld för herrlaget. En övertygande seger där övriga lag fullständigt utklassades. Samma laguppställning som förra året då det också blev guld; Mattias Nilsson, Tommy Andersson och Rickard Börjesson. Som sig bör när möbelorten Tibro arrangerar fick herrarna varsin stol i pris.
måndag 24 augusti 2015
Fria eller fälla ...
En intressant sträcka från Götaälvdalsträffen som avgjordes under helgen. Ett antal klasser hade inledningen som framgår av kartklippet. Vid första snabba anblicken är vägvalet nästan givet, naturligtvis en högersväng utefter vägen och sedan en kort sträcka upp till kontrollen. Mycket enklare och mera kraftbesparande än rakt på.
Men så kollar man lite nogrrannare och ser att passagen på vägen är förbjuden att passera. Nu hade inte arrangörerna spärrat av det rödstreckade området med snitslar eller liknande och det fanns inte heller några kontrollanter på plats. Ett antal löpare valde mer eller mindre omedvetet högeralternativet. Som försvar kan anföras att det rödstreckade området är något otydligt på kartan. Högeralternativet är cirka 30 sekunder snabbare och mera kraftbesparande.
Nå, vad ska man göra som löpare, diska sig själv eller låtsas som inget? Vad ska arrangören göra, fria eller fälla eller lägga till exempelvis 30 sekunder för löpare som bevisligen tagit högeralternativet? Ingen åtgärd vidtogs tävlingsdagen från vare sig någon löpare eller arrangör.
Vad man som arrangör kan lära är att alltid snitsla eller använda kontrollanter vid den här typen av passager eller som i detta specifika fall, ha valt en kontrollpunkt längre norrut.
måndag 17 augusti 2015
Värst i Herrsta ...
Lördagstävlingen levde upp till sitt rykte. Det var kuperat, brant, sönderskuret, tunglöpt och svårorienterat. Det var utmanande och tävlingen hade utan tvekan uppfyllt det som krävdes om det funnits "döskallemärkning".
Men ... det var kul då det verkligen krävdes superkoncentration och total närvaro med orienteringen alltså fokus hela loppet. Nedan höjdprofilen från en av banorna ... det var upp och ner hela tiden.
Tävlingen var en medeldistans av inbjudan att döma men löptiderna var av långdistanskaraktär. Märkligt, märkligt att tävlingsreglerna inte har rekommenderade sluttider för olika banor utan istället fastslår ett kilometerantal. Det är ju ändå så att terrängens beskaffenhet avgör hur fort man kan förflytta sig. Det är skillnad mellan kuperad bohusterräng och tallhedarna på Hökensås!
En annan märklighet är bestämmelsen att kartskalan för exempelvis nybörjarbanor som U1, U2 och HD 10 alltid ska vara 1:10 000. Det blir fruktansvärt plottrigt och svårläst på karta över terrängen i Samneröd där "Värst i Herrsta" avgjordes.
Mycket svårt att förstå Orienteringsförbundets hårdnackade inställning. Ta som jämförelse textstorleken i en barnbok. Den skiljer sig rejält från en vuxenbok. Sannolikt bygger det på någon form av forskning och erfarenhet som pekar på att barn lättare tar till sig, fattar och förstår större symboler och tecken.
Men det är inte bara barn som har problem med kartskalan. Även vuxna nybörjare har svårt att förstå och tyda en detaljrik och plottrig karta. Det märktes tydligt när vi introducerade ytterligare några flyktingar från Syrien till skogssporten.
fredag 14 augusti 2015
Rekord på Vet-OL ...
För femton år sedan initierades veteranorienteringarna i Trestadsområdet. Varje vår respektive höst har sedan dess ett träningsarrangemang (kalla det gärna tävling) genomförts under onsdagsförmiddigar. Arrangemanget cirkulerar mellan klubbarna.
Den gångna veckan stod OK Skogsvargarna för värdskapet. Som vanligt lägger man ner mycket energi i arrangemanget genom att hitta till nya platser och gärna natursköna sådana. Banorna brukar vara av toppklass och är oftast signerade Peter Strömdahl. Det känns alltid inbjudande och välkomnande. På fotot Peter tillsammans med Leif Johansson som har järnkoll på allt som hänt under de femton åren. Han för noggrann statistik och allt dokumenteras vad gäller antalet starter osv.
Veckans tävling avgjordes vid Ödetorpet på östra Hunneberg. En intressant plats med en spännande historia. Missa inte att kolla in detta ställe och glöm inte att kolla in den storslagna eken på väg till området. På platsen sattes också ett deltagarrekord. Hela 116 löpare startade på någon av de fyra banorna som stod till buds.
Två verkliga veteraner står ofta på startlinjen. Ragnar Hallsten, 85, och Signe Nyman, 87. Signe har inte missat många veteranorienteringar. Överlägset leder hon maratontabellen.
tisdag 11 augusti 2015
Har "gubbvad" smittat tonåringar?
De flesta orienterare kring 40 råkar förr eller senare ut för "gubbvad". Den där otrevliga smärtan på underbenet som omöjliggör även det kortaste löpsteget. Nu har ju också denna muskelsträckning ovanan att återkomma med jämna mellanrum och ibland utan att man ens kan härleda det till ett snedsteg, ett fall eller något annat. Många är recepten för att bota och lindra. Några hävdar att man ska äta magnesiumtabletter, andra att det handlar om att vara noga med stretching och ytterligare en falang tror att akupunktur och regelbunden massage är den rätta kuren. Läkare, forskare och andra för-stå-sig-på-are kan inte riktigt enas om vad som är den bästa behandlingen.
Tro mig, jag har prövat det mesta genom åren och det som gäller för mg är att ständigt ha på sig kompressionsstrumpor, vulkanskydd eller liknande. Inbillar mig att det är värmen och trycket som är så bra och skonsamt för muskeln Gastrocnemius.
I garderoben finns många varianter av strumpor och skydd i olika kulörer och tjocklek som ger kompression både på längden och tvärsen.
Eftersnacket i duschen, som bland orienterare främst handlar om hur otränad man är och vilka krämpor man har, fokuseras ofta kring begreppet "gubbvad".
Men nu har något hänt. Upptäckte på Ungdomens 10-mila att allt fler tonåringar drar på sig kompressionsstrumpor och gör en reflektion kring detta; har "gubbvaden" nu smittat ner yngre generationer? En liten fältstudie visar dock att så inte är fallet. Nej, kompressionsstrumpor i olika tjocklek och varianter är bara så bra för återhämtning och undvikande av träningsvärk. En tur bort till sporthandlaren bekräftar detta. Jo, det köps riktigt många och målgruppen har vidgats. Förr var det knappast någon under 40 som ens frågade om det fanns.
Kan man tänka sig att jag nu inte längre behöver skyla mina vadskydd. De har blivit trendiga, inne och ska visas upp! Förmodligen behöver jag inte längre höra uttrycket "farsans feta fula vadskydd". Jag med fler gamlingar har varit föregångare och satt en trend!
Vad blir nästa grej de yngre tar efter? Är det kanske att ständigt ha våtsockar i neoprenmaterial oavsett om det är isvatten på orienteringar i mars eller snustorra stigar under sommaren. Ja vem vet ... jag ska hålla ögonen öppna och återkomma.
måndag 10 augusti 2015
Karlsborgshelg ...
Precis där Tiveden börjar avgjordes årets U 10-mila samt Karlsborgsdubbeln. Terrängen varierar. Bitvis är det kuperat, detaljrikt, vresigt och svårframkomligt. Bitvis är det flackt, tallmo, detaljfattigt och snabblöpt. En smart banläggare skapar variation genom att växla terrängtyper och tvinga löparna till att ändra teknik.
Värmegraderna var många och solen strålade så de var bara så skönt. Arrangörerna hade fixat till en kompakt arena så det var verkligen skön stämning längs målupploppet. VSK:s ungdomslag hängde inte riktigt med. Placeringarna blev blygsamma. Helt klart är att det saknas löpfart och tävlingsvana men det går att rätta till. Det är en sak att regelbundet köra teknikövningar i lugn fart i Ursandsterrängen. Det är en helt annat sak att dras med i ett högt löptempo och samtidigt hålla koll på orienteringen.
Tävlingsresor med övernattning på nya platser skapar möjligheter att kolla in sevärdheter och liknande. Boendet strax utanför Karlsborgs fästning gav ett utmärkt tillfälle att kolla in detta gigantiska byggnadsverk. Ett projekt som egentligen var dödsdömt redan från starten och kostade otroligt mycket både vad gäller riksdaler och mantimmar. Men en ståtlig och spännande anläggning blev det.
Det inbjöds till "Jakten på den försvunna guldskatten". En rundvandring med olika inslag typ 3d-film, lösa mysterier, leta efter nycklar, se upp för bedragare osv. Detta under ledning av en "spelledare" eller ciceron. Målgruppen 8-14-åringar men även + 60 har utbyte av showen. Det var en riktigt höjdarskattjakt och 90 minuter försvann i all hast. Det var värt varenda krona som deltagarbiljetten kostade! Det blev ytterligare en höjdarhelg med barn och barnbarn.
Nästa helg väntar tävlingen "Värst i Härstta". Hur ska det bli i en terräng som några vill "döskallemärka"?
lördag 8 augusti 2015
Vilken-OL-vecka ...
Varje dag den gångna veckan har det både i TV och tidningar varit många och långa inslag om orientering och VM-tävlingarna i Skottland. Det är helt otroligt så mycket publicitet sporten har fått. TV-sändningarna har varit klart bra men ur tittarperspektivet hade man kunnat göra stafetten än mer intressant och levande. Härligt också med svenska framgångar men också bra att se att konkurrensen är hård med många nationer inblandade.
Allt utvecklas och det är spännande att se hur orienteringens mästerskapsprogram utökas. Ett steg tillbaka i tiden, ja nästan 30 år, då min förbundskaptens började avgjordes VM bara vartannat år och det var endast två grenar för herrar respektive damer; långdistans och stafett.
Vi i den svenska landslagsledningen drev hårt att antalet discipliner skulle utvecklas men motståndet var kompakt. Vid invigningstalet på VM 1987 i Geradmer, Frankrike, blev vi rejält "uppläxade" av IOF-ledningen. " - Vi ska hålla fast vid orienteringens ursprung och dess uthållighetskaraktär ... bla, bla, bla ... ".
Men vi stod på oss och till VM 1991 i dåvarande Tjeckoslovakien infördes medeldistans eller som det då kallades "kortdistans". Sedan har det fortsatt av bara farten. Nu är det VM varje år. Grenarna har utökats; tre individuella och två stafetter. Om några år blir det en uppdelning med skogsdistanser ett år och sprint ett annat. Bra tycker jag!
Nu är det bara att se framåt mot nästa års VM i Strömstad-Tanum. Arrangörerna står inför en rejäl utmaning. Årets arrangemang i Skottland var av toppenklass inte minst vad gäller TV och utnyttjande av sociala medier.
söndag 2 augusti 2015
Lova(nde) debut ...
Så har då tvååriga Lova debuterat i orienteringsskogen. I samband med Hjobygdens dubbeltävling genomfördes två Knattebanor. Inte helt lätt då vindfällen och granris på marken räckte till hakhöjd och sportidentenheterna var över huvudhöjd. Men det fixades och tumgreppet var bastant.
Tävlingarna avgjordes i klassiska VM-marker från 1989 och Hjobygdens OK bjöd på ett perfekt arrangemang. Närmare 1000 startande bägge dagarna där solen sken och man fick en känsla av sommarvärme. Terrängen var rejält kuperad på den inledande medeldistansen men lite flackare och mera lättlöpt på långdistansen. Nu är höstsäsongen igång med fullspäckade tävlingshelger. Nästa vecka bär det av till skogarna norr om Karlsborg där Ungdomens 10-mila avgörs.
Skön avslutning på söndagskvällen framför TV:n med svenskt VM-guld och en bronspeng på herrarnas sprintdistans. En riktigt bra och spännande tillställning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)