Varje dag den gångna veckan har det både i TV och tidningar varit många och långa inslag om orientering och VM-tävlingarna i Skottland. Det är helt otroligt så mycket publicitet sporten har fått. TV-sändningarna har varit klart bra men ur tittarperspektivet hade man kunnat göra stafetten än mer intressant och levande. Härligt också med svenska framgångar men också bra att se att konkurrensen är hård med många nationer inblandade.
Allt utvecklas och det är spännande att se hur orienteringens mästerskapsprogram utökas. Ett steg tillbaka i tiden, ja nästan 30 år, då min förbundskaptens började avgjordes VM bara vartannat år och det var endast två grenar för herrar respektive damer; långdistans och stafett.
Vi i den svenska landslagsledningen drev hårt att antalet discipliner skulle utvecklas men motståndet var kompakt. Vid invigningstalet på VM 1987 i Geradmer, Frankrike, blev vi rejält "uppläxade" av IOF-ledningen. " - Vi ska hålla fast vid orienteringens ursprung och dess uthållighetskaraktär ... bla, bla, bla ... ".
Men vi stod på oss och till VM 1991 i dåvarande Tjeckoslovakien infördes medeldistans eller som det då kallades "kortdistans". Sedan har det fortsatt av bara farten. Nu är det VM varje år. Grenarna har utökats; tre individuella och två stafetter. Om några år blir det en uppdelning med skogsdistanser ett år och sprint ett annat. Bra tycker jag!
Nu är det bara att se framåt mot nästa års VM i Strömstad-Tanum. Arrangörerna står inför en rejäl utmaning. Årets arrangemang i Skottland var av toppenklass inte minst vad gäller TV och utnyttjande av sociala medier.
