måndag 17 augusti 2015

Värst i Herrsta ...

Lördagstävlingen levde upp till sitt rykte. Det var kuperat, brant, sönderskuret, tunglöpt och svårorienterat. Det var utmanande och tävlingen hade utan tvekan uppfyllt det som krävdes om det funnits "döskallemärkning".
Men ... det var kul då det verkligen krävdes superkoncentration och total närvaro med orienteringen alltså fokus hela loppet. Nedan höjdprofilen från en av banorna ... det var upp och ner hela tiden.



Tävlingen var en medeldistans av inbjudan att döma men löptiderna var av långdistanskaraktär. Märkligt, märkligt att tävlingsreglerna inte har rekommenderade sluttider för olika banor utan istället fastslår ett kilometerantal. Det är ju ändå så att terrängens beskaffenhet avgör hur fort man kan förflytta sig. Det är skillnad mellan kuperad bohusterräng och tallhedarna på Hökensås!

En annan märklighet är bestämmelsen att kartskalan för exempelvis nybörjarbanor som U1, U2 och HD 10 alltid ska vara 1:10 000. Det blir fruktansvärt plottrigt och svårläst på karta över terrängen i Samneröd där "Värst i Herrsta" avgjordes.
Mycket svårt att förstå Orienteringsförbundets hårdnackade inställning. Ta som jämförelse textstorleken i en barnbok. Den skiljer sig rejält från en vuxenbok. Sannolikt bygger det på någon form av forskning och erfarenhet som pekar på att barn lättare tar till sig, fattar och förstår större symboler och tecken.
Men det är inte bara barn som har problem med kartskalan. Även vuxna nybörjare har svårt att förstå och tyda en detaljrik och plottrig karta. Det märktes tydligt när vi introducerade ytterligare några flyktingar från Syrien till skogssporten.