Med den repliken öppnade Björn Kjellman Diggiloogalan i Vänersborg dagen efter O-Ringens avslutning. Regnet forsade ner. Vinden blåste stormigt över Sanden. Alla kurade i regnkappar, sydväst och plastöverdrag. Var det vädergudarnas hämnd för att orienteringsveckan i Borås som var regnfri? Inte en enda gång var det "regnrock på"!
En vecka har gått sedan avslutningsetappen och fortfarande framstår årets O-Ringen som ett höjdararrangemang. Det präglades av närhet och välkomnande. Det var en variation av terrängtyper, bra kartor och bra banor oavsett om man var van orienterare eller nybörjare. Kortklassernas möjlighet till "fri starttid" är bara så bra vid denna typ av tävling.
Mycket fokus riktades åt barnbarnen. Detta genom uppföljning på inskolnings- och U-klass innan det egna loppet. Ett kul beting och spännande att se hur barn möter och upplever orientering på introduktionsnivå. Arrangörerna hade skapat en skön och välkomnande atmosfär vid startplatserna och banorna var riktigt bra anpassade. Det är så man ska möta kommande generationer!
Inser att det som uppföljare handlar mycket om att skapa lust och positiv upplevelse. Detta gäller både på banan men även runtomkring på väg till och från arena eller fram- och tillbaka till duschen. Självklart handlar det också om belöningar. En och annan extra lakritsrem blev det till barnbarnens förtjusning och deras föräldrars suckande.
På lördagen efter avslutningsetappen klingade ett mess från svärdotter till i mobilen; "när Alvin vaknade idag frågade han när farmor och farfar kommer så att vi kan åka till tävlingen ...". Kanske, kanske har det tänts en gnista och lust hos femåringen. En lust som sprider sig från de två äldre kusinerna Liam och Gabriel.
Kommande helg väntar Hjobygdens dubbelarrangemang i VM-skogarna från 1989. Det blir övernattning i Hökensås fritidsby med barn och barnbarn. Är det minsta barnbarnet tvååriga Lova mogen för Knattebanan?
