Inledningsetappen av O-Ringen var en höjdare. En förträfflig målplats med korta avstånd till parkering och dusch. Är detta O-Ringen, var en berättigad fråga. Terrängen var utmanande, av vildmarkskaraktär och mycket svårorienterad på en perfekt karta.
(Foto O-Ringen)
Dagen började med resa hemifrån. Väl på plats bar det iväg till U 1-starten med barnbarnet Gabriel. När alla startrutiner var avklarade bar det iväg på den knappt två kilometer långa banan. Kontroller överallt och många barn "sniffade" på nästan varenda kontroll som syntes även om det inte var någon man skulle till. Generellt var ungdomsbanorna riktigt bra.
Intressant att studera olika "uppföljares" agerande. Några peppar verkligen sina kids; ta nästa stig till höger ... ligg på ... stanna inte ... nej, det är inte din ... spurtar du nu för fullt så slår storasyster!
Andra tar det lugnare, instruerar, förklarar och är noga med grundmomenten; passa kartan ... följ nu riktningen osv. Många frågar om hjälp, var är jag ... har farbror sett 221:an?
Det är inte alltid så populärt att vara instruktören/pedagogen. En förtvivlad parvel i helsvart tävlingsdress stannar till; var är jag? Kolla nu omkring dig; en glänta och två stigar som går ihop ... ser du det på kartan? Neeeejjjj, jag vill veta var kontrollen är!!!
Så bär det iväg till den egna starten i H 65 K - en fri-startid-klass. Ett suveränt system. Nu slipper man hetsa och jaga sig igenom barnbarnens bana bara för att hinna till en särskild starttid.
Det började illa med en tokbom på första kontrollen. Helvete, var tvungen att stanna upp och läxa upp mig själv; du visste att det skulle vara svårt, skärpning nu! Det blev skärpning och det var nödvändigt för det var svårt och dessutom riktigt tunglöpt över sankmarkerna. Väl i mål; shit, inget bra lopp idag, blir nog stryk med 4-5 minuter trots att konkurrensen inte är så tuff i kortklassen.
På väg till Göteborg för övernattning och andra aktiviteter kollades liveresultaten på mobilen; överst i resultatlistan och etappvinst. Det var tydligen inte bara jag som bommade i Fritslaskogarna. Dilemmat uppstod; visst borde man vara med på prisutdelningen men samtidigt var andra aktiviteter uppbokade. Vad välja? Det blev ingen prisceremoni utan istället restaurangbesök.
Fortsättning idag i skogarna mellan Borås och Tranemo och samma procedur som idag. Först skugga barnbarn sedan springa själv.
