Två etapper med samma arena men med två ganska så olika terrängtyper. Onsdagens område var så där lagom kul, ganska lätt orientering fast med några luriga (diffusa) kontrollpunkter. Torsdagen var betydligt mer orienteringskrävande i ett småkuperat område. Banorna av medeldistanskaraktär; mycket kartläsning och flera riktningsförändringar. Terrängen huvudsakligen lättframkomlig. Kompakt arena med närhet till det mesta duschar, fika osv. Ytterligare ett bra arrangemang av Boråsklubbarna.
Som vanligt inleddes dagen med skuggning/uppföljning. Det tredje barnbarnet, Alvin, har precis kommit hem efter ett år i Houston, USA. Ett år utan orientering eller knattebanor. Viss förflyttningsovana märktes på slingriga och steniga stigar. Det var också femåringens första "riktiga" orientering om än i inskolningsklass. Dessutom var hela upplevelsen med alla människor, kontroller, sportident ganska så omtumlande. Man skulle ha med sig så mycket grejer; tumkompass, nummerlapp, SI-pinne, hållare för kontrollappen och så dessutom en karta vid starten.
Man kan konstatera att det är mycket runtomkring som måste nötas in och tränas på!
Lakritsremmar går åt som smör i solsken. Snappar upp att dessa fungerar som belöning/muta/uppmuntran för många av barnen i inskolningsklass och U-klasser.
Efter den andra dagens tokinledning och stora tidstapp i det egna tävlandet var det verkligen skärpning som gällde. Det lönade sig speciellt på torsdagens medeldistans vilket resulterade i ytterligare en etappsegrar. Men inte heller denna dag blir det någon prisutdelningsceremoni. Alvin ska hem till Nödinge och där blir det även övernattning för den äldre generationen innan avslutningsetappen.
Förärades en tavla av svärdotter när jag nobbade söndagens prisutdelning. En tavla som personifierar OL-gubbars tankevärld samt medskicket; byt gärna ut "Träning" på lämpliga ställen med "Orientering".
