När barnbarnen växer upp börjar en tävlingsdag många gånger som ledsagare eller "skugga" i inskolningsklass eller U1. Det är en upplevelse på många sätt.
När man kollar in barns agerande och beteende gör man en och annan reflektion som handlar om hur orientering lärs ut och/eller in. Konstaterar att ...
- inskolningsklass och U-klasser är bara så bra och oftast med bra banor!
- kartor i stora skalor borde användas. Nu är det oftast i skala 1:10 000 och dessa är svåra att läsa ... alltså helst kartor i skala 1:7 500 eller 1:5 000!
- plastfickor i A 4-format är för stora när de ska vecklas ihop och hållas i en liten pojk- eller flickhand. Använd A5-format!
- man ska börja med kompass så tidigt som möjligt! Redan från början ska det inpräntas att karta och kompass utgör en enhet!
- man ska välja tumkompass med fast kompasshus och kompassen ska vara på den dominanta handen. Är man högerhänt ska kompassen sättas på högerhanden där finmotoriken är som mest utvecklad och naturligtvis tvärtom; är man vänsterhänt ska kompassen vara på vänsterhanden. (Detta strider mot vedertagen praxis där de flesta har kompassen på vänsterhanden trots att bara omkring 10 % är vänsterhänta - mycket märkligt!)
- ha kontrollbeskrivning på armen så att man slipper veckla upp kartan och leta efter kodsiffran!
Visst är det viktigt med alla pedagogiska knep och klokheten men det viktigaste är trots allt att barn tycker det är kul att springa ... får kolla in en och annan ekorre ... får undra vad som står på en skylt och naturligtvis känslan av att orientering inte bara är något för mamma och pappa eller far- och morföräldrar!
