Först ut blir skrivaren av denna blogg med följande rangordning följt av några kommentarer.
Medeldistansen är klart häftigast. Oftast svår orientering med många riktningsförändringar och kontroller. I "äldreklasserna" är skillnaden i banlängd mellan lång och medel inte särskilt stor. Det som skiljer är banläggningen där långdistansen bjuder på fler långsträckor och färre kontroller.
Sprint som oftast avgörs i parker eller bebyggda områden är en form som verkligen kräver snabba beslut och att man verkligen "snålar in" på löpvägen. En intensiv disciplin som ställer höga krav på att man hela tiden är superskärpt och noggrann. Oftast brukar det vara många riktningsförändringar och vägval i smått.
Nybörjare bör delta i fler sprintarrangemang där man tränas i att behärska grundmomenten som att passa kartan, göra enkla vägval och detta i en trygg omgivning med tydliga hållpunkter typ hus, vägar, skogsdungar osv. Oftast släpps nybörjare ut alldeles för tidigt i skogsterräng med diffusa och otydliga detaljer. Konsekvensen blir att man "såsar" omkring, känner osäkerhet och tveksamhet.
Jaktstart hamnar längst ner på listan. Det är en sommarplåga då många flerdagarstävlingar har denna avslutning. Oftast handlar det om sällskapsresor och lämmeltåg.
