För andra året i rad kollade jag in Idrottsgalan på TV. Sedan jag blev pensionär är det inte längre aktuellt att följa tillställningen på plats i Globen. Lite tråkigt då man missar möjligheten till möten och kontakter med spännande människor men samtidigt skapar TV-sändningen en större närhet och tydligare upplevelse av artister och idrottsprofiler.
Kul att orienteringssporten uppmärksammades såpass mycket med olika nomineringar även om det inte räckte ända fram.
Priset till "Årets lag" har alltid förundrat och förvånat mig. Jag tycker att priset ska vara förbehållet lagidrotter som fotboll, hockey, basket, handboll och allt vad det heter. Tycker inte att kategorin stafettlag i exempelvis simning, orientering eller skidor ska kunna bli utsedda. Det finns andra priser som dessa kan aspirera på typ "Årets prestation".
Det mest självklara var att Zlatan blev "Årets manlige idrottare". Han är bara så stor och det märks tydligt när man reser runt om i världen. Även om det är svårt att jämföra olika idrottare och prestationer så står han i särklass ... tycker jag!
Annars var jag lite bekymrad vad gäller Jerringpriset. En travkusk hade röstats fram till finalomgången. Med all respekt för den sporten men att jämföra och likställa en körsvenn med exempelvis Sarah Sjöström eller Charlotte Kalla ... nej det gäller inte i min värld. Därför satsades en del pensionspengar för att stafettlaget i orientering skulle vara bland de tre kandidaterna i slutomgången och när det visade dig att travkandidaten fortfarande var aktuell så blev det ytterligare pengar på Kalla och Sjöström. Det kändes skönt när Sarah Sjöströms namn lästes upp även om jag trodde att Charlotte Kalla var den givna favoriten.
