Ny utmaning under sen eftermiddag och kväll. Några kvinnor bland flyktingarna på Restad Gård hade uttryckt drömmar om att lära sig cykla. De vittnade om hur de som barn och tonåringar aldrig fått möjligheten. Cykling är och har varit förbehållet det manliga släktet. De längtade bara så efter att kunna cykla, att känna friheten och möjligheten att trampa iväg, att inte bara vara hänvisad till busstransport eller promenader.
OK sa Gunilla och jag ... vi får väl göra ett försök. Ett rykte spred sig; cykelkurs på gång för kvinnor. Kan konstateras att intresset är stort men vi fick bromsa, bara några så här i början. Vi kontaktade några svenska tjejer bland annat vår klubbkompis Lisa Wassén som kom och lånade ut sin cykel.
Men vi kämpade på springande, stödjande, instruerande och pustande. Verktygslådan fanns med för att justera sadelhöjd och pedaler. Kan konstateras att cyklarna var mer anpassade för långa svenska tjejben så till nästa gång måste vi fixa andra cyklar.
Kommer drömmen om att kunna cykla bli verklighet ... jo visst tusan ska det gå!