Så börjar instruktionen, inte så mycket snack utan mera pröva på.
Några kommer på utsatt tid, andra har lite mindre koll på klockan. Det är en salig blandning mellan barn och äldre. Några förstår andra hajar inget. Det är en riktig stor utmaning och det gäller att vara mer än flexibel och anpassningsbar. Språkbarriärer finns och emellanåt blir det översättningar i två led; engelska till arabiska och sedan arabiska till somaliska. Som tur är kan de flesta barn någorlunda bra svenska. De lär sig snabbt och det finns ett exempel på en 10-årig kille som har tigrinska (Eritrea) som modersmål men har lärt sig arabiska, engelska och svenska - en litet språkgeni?!?
Liam finns med som ung hjälpledare och det fungerar bara så bra när barn hjälper varandra.
Kvällsmörkret smyger på, kontroller plockas in och material ställs iordning. Pust ... det har varit några intensiva timmar. Reflektion; vad ska det bli av det här, kommer några överhuvudtaget välja orientering i framtiden, tjänar det något till? Frågor som inte får några svar denna kväll men en sak kan konstateras; idrott inspirerar och förenar!
