Nu blåser det en isande vind från åsiktsberget efter VSK:s årsmöte. Inte beroende på att motionen om en komplettering av klubbnamnet dissades utan mer om hur skeptiker och ifrågasättare agerade. Med ett uppbåd av många krafter maldes och smulades tankegångar och förslag sönder och samman.
Den första frågan som måste ställas är; vem ska i framtiden överhuvudtaget våga föreslå en förändring, skriva en motion till årsmötet eller komma med nya uppslag och idéer? Risken att bli översköljd av fördömanden, spott och spe är påtaglig och uppenbar.
Den andra frågan; är det bara medlemmar med många, många års medlemsskap som anses ha förslagsrätt och tolkningsföreträde? Tongångarna var sådana i retoriken och i replikerna.
Nu är inte frågan om komplettering av klubbnamnet avgörande och livsviktigt på något sätt. Men ... det är livsviktigt att alla vi som älskar orientering, vi som vill sprida sporten, vi som vill rekrytera nya utövare och vi som trivs med orientering i dess olika former står på oss. Detta bland annat genom att stötta, uppmuntra och stimulera alla som åtagit sig ett uppdrag; ledamöterna i styrelsen, ungdomsledarna, stugansvariga, tävlingsarrangörer, fikafixare osv osv. Och självfallet ska vi fortsättningsvis skriva motioner, utmana, tänka nytt och våga ta steget ut i det okända.
