Veteran-VM rullar på. Efter sprintdstansen är det två kvaltävlingar till långdistansfinalen. Deltagarna är många från ett 40-tal länder. Stilarna varierar. En del går, andra springer fort, några släpar sig fram, många kämpar för fullt, åter andra tar det med ro även om "gammkompisarna" hetsar vid målupploppet.
Den äldsta klassen är H 95 med en deltagare; Rune Haraldsson från Norrköping. Under åren som förbundskapten mötte jag ofta Rune som tidningsskribent. Vid alla mästerskapstävlingar fanns han på plats intresserad, nyfiken och alert. Gillade honom framförallt för att han var en så hängiven orienterare.
Han imponerar fortfarande och är lika klar i skallen och kommer ihåg alla deltaljer från olika tävlingar genom åren. Varje dag i Brasilien kämpar han sig igenom banorna. Det tar lite tid men synpunkterna finns där både vad gäller banläggningen och terrängvalet. Man är så imponerad och samtidigt ges signalen; orienteringen har ingen åldersbegränsning!
Det egna VM-deltagandet sker nu från åskådarplats. En kraftig förkylning; är det Machuu Picchus "hämnd" eller bara resultatet av för mycket luftkonditionering? Visst hade det varit möjligt att lufsa runt banorna men det är liksom inte på riktigt då. Nu återstår finaltävlingen på långdistans och sedan väntar Rio de Janiero.
