Sista tillbakablicken ...

Då avslutas kavalkaden av det som INTE hände 2013 med fyra motiv ...

Ytterligare tre INTE-händelser ...

Det som INTE hände ...

Mer som INTE hände ...

På begäran ...

Dagarna innan årsskiftet är återblickarnas tid. I tidningar, på TV, i twitterflöden osv kan man frossa i det som hänt under året. I slutet på förra året anammade denna blogg trenden men valde att spegla det som INTE hände. Detta i bildens form. Förfrågningar och önskemål har kommit om en upprepning så varsågod här kommer de tre första ...

GOD JUL!

Alla bloggens följare och naturligtvis alla andra tillönskas en skön julhelg då man kan roa sig med att läsa nedanstående nygamla betraktelse med koppling till "Tjuren Ferdinand".

En gång för länge, länge sedan i den mörka Ursandsskogen fanns det en liten H 12:a som var orienterare och hette Ferdinand. Alla de andra orienterarna som fanns där sprang alltid omkring i skogen och tränade teknik och löpning, de tog ut kompassriktningar och läste kartan ­ men det gjorde inte Ferdinand. Han hade sitt eget favoritställe på höjden märkt ”Punkt 91”. Och där gick han lugnt och stilla för sig själv hela dagarna mellan träden och njöt av naturen.

Hans mamma, som var D 45:a, var ibland orolig för honom. Hon var rädd att Ferdinand skulle känna sig ensam där han gick alldeles för sig själv.

- Hör du Ferdinand, varför springer inte du omkring med de andra orienterarna och tar kontroller du med?

Men Ferdinand skakade bara på huvudet.

- Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och njuta av naturen.

Och hon var en så fin och förstående mor, fast hon var D 45:a, så hon lät honom gå där och vara lycklig.

Allt eftersom åren gick blev Ferdinand större och större och STÖRRE, och en dag var han så jättestor att han var sistaårsjunior. 

Alla de andra juniorerna ville helst av allt bli uttagna till de stora JVM-tävlingarna, men inte Ferdinand. Han tyckte fortfarande bäst om att gå omkring bland träden och njuta av naturen. En dag kom fem män i färgglada träningsoveraller och lustiga mössor för att välja ut den snabbaste, skickligaste och tuffaste orienteraren som skulle bli uttagen till JVM. 

Alla de andra orienterarna sprang testbanan, tog kontroll efter kontroll. De spikade, missade och gav järnet så att männen skulle tro att de var snabbast, skickligast och tuffast och välja någon av dem. Men inte Ferdinand. Han visste att han inte skulle bli uttagen, så han promenerade testbanan lugnt och stilla, utan att se var han satte foten. Han satte den rakt på en rostig spik som stack ut från kontrollställningen!

Ferdinand gav upp ett illvrål och började vilt rusa fram genom skogen som om han blivit tokig. Han tog varenda kontroll, sänkor och stenar, mossar och punkthöjder. Han var snabbast på långsträckor och kortsträckor, han gav järnet och spikade.

De fem herrarna såg honom i målspurten och alla skrek de av glädje:

- Bravo!
- Excellente!
- Magnifico!
- Splendido!
- Honom ska vi ha, yippee!

Och på den stora tävlingsdagen kom de körande med Ferdinand. Vilken dag! Flaggorna vajade i vinden, orkestrar spelade och kommungubbar höll långtråkiga tal. 
Först till arenan kom supportrarna...sedan kom klubbledarna...och sedan kom landslagsledaren, den stoltaste av dem alla! Och sist... kom orienteraren... och ni vet ju vem. Eller hur? Ja just det ­ Ferdinand. Vänersborgarna jublade! Han kallades Ferdinand den Oslagbare! Alla konkurrenter blev rädda för honom, och deras lagledare blev rädda och speakern blev jätterädd.

Ferdinand startade och såg den vackra skogen. Han sprang rakt in i den och alla skrek, för de trodde att det skulle bli ett våldsamt lopp. Men när Ferdinand nått skogsbrynet satte han sig lugnt ner och njöt av naturen. 

Alla väntade spänt vid mål men ingen Ferdinand kom. Supportrarna blev arga och klubbledarna blev ännu argare, men landslagsledaren, hon blev argast av dem alla.
- Come on, ge järnet! Vad är det med dig? Sätt igång! Kom igen då! Landslagsledaren gjorde fula grimaser: Bläääääh! Blobb-blobb-blobb!

Men Ferdinand kom inte, han bara satt där och njöt av naturen. Landslagsledaren, ja hon blev jättearg. Hon bröt sin Garminklocka i småbitar, hon slet sönder sin skaljacka. Hon stampade på väskan, bankade på ipaden och rev sönder sitt PM. Men Ferdinand bara satt där och njöt av naturen. Landslagsledaren tiggde och bad:

Snälla du, …spring lilla vän, ...stämpla. Gör någonting. ORIENTERA! 

Speakern var så ilsken att han grät för att han inte fick visa hur duktig han var med sin mikrofon och alla radiotider. 

Man blev till slut helt enkelt tvungna att diskvalificera Ferdinand. Och såvitt man vet så går han fortfarande omkring vid ”Punkt 91” och njuter av den sköna naturen. Och han är så lycklig … 

Priser i massor ...

I samband med lördagens "Skinklopp" delades ett antal priser ut; Årets Ungdom, Älghornet, Klubbmästare och naturligtvis julskinkan.

Tomas Johansson var bara en sekund från sin tippade löptid på den långa banan. Men konkurrensen var stenhård och julskinkan blev hans.

Bland alla klubbmästarna utlottades ett presentkort. Lycklig vinnare blev Jenny Nyman (D 40).

Utveckling eller inveckling?

Vilka har snackisarna varit i duschen, över fikat och när man hängt längs målfållan vid årets tävlingar? Det varierar naturligtvis mellan olika kategorier och åldersgrupper ... men ganska ofta har åsikterna som framgår nedan hörts. Några saker förblir inte bara en snackis utan drivs vidare i form av motioner till förbundsmöten på distrikts- och SOFT-nivå.

Nå, vad ska man tycka; ja eller nej? En klok läromästare sa någon gång att alla förslag, idéer och uppslag alltid ska bearbetas på två plan innan man tar ställning.
Först ska man fråga sig; vad är tanken bakom? Alltså vad hoppas man med åtgärden ... vad ska bli bättre ... vad ska det leda till ... på vilket sätt blir tillvaron "lyckligare"?
Den andra frågan; vilka blir konsekvenserna? Vad kan åtgärden leda till ... vad kan tänkas hända ... vilka blir följderna?

Ett exempel; varför vill somliga ta bort kodsiffrorna och på vilket sätt kommer då orienteringstävlingar bli bättre och utvecklas ... och vad kan tänkas hända ifall man gjorde detta?

Ja, nu har du lite "julpyssel" ... tyck gärna till genom att klicka på "Kommentar" nedan.

Packning av utskick ...

Aktiviteterna i en orienteringsklubb handlar inte bara om att träna, tävla och sitta tillbakalutad i bastuvärmen. Några har uppdraget att hantera alla monetära strömmar, hålla medlemsmatrikeln uppdaterad och säkra dataadministrativa system.

Under måndagskvällen paketerades julhälsningen till alla medlemmar med utskick av fakturor etc. På plats var naturligtvis kassören Tove Svalin, Katarina Andersson som ansvarar för medlemsregistret, Jesper Stenström som har superkoll på alla tävlingsavgifter och Gunilla Hogedal som styrde upp.

Många ungdomar ...

Under året har närmare 60 ungdomar (upp till 16 år) deltagit i minst en tävling under året. Många var på plats vid luciafirandet i Skidstugan där pokaler i olika storlekar delades ut beroende på hur många tävlingar man ställt upp på.

De äldre ungdomarna fick istället för pokal ett diplom samt ett presentkort på VSK-prylar. Nästa lördag, i samband med Skinkloppet, ska ytterligare priser delas ut.

Lusse och julbad ...

Traditionen hänger i ... eftermiddagen började med luciatåg i Skidstugan. Årets lucia var Sofia Österman som fick halssmycket av Anders Zetterlund. Därefter väntade lussekatter och pepparkakor och det hela avslutades med prisutdelning till alla ungdomar som startat i minst en tävling under året. Allra "värst" var Jacob Österman och fick en specialdesignad statyett.

Sedan bar det iväg till Vattenpalaset. Simning, lek, vattenrutsch och bubbelpool stod på programmet. Efter någon timma dukade huvudfixaren Anders Z med medarbetare upp maten; potatissallad, rökt skinka, frukter mm. Det satt gott!

Sandigt, mycket sand ...

Ett sista nedslag från det gångna året. Skagens OK bjöd på riktigt sandigt underlag på toppen av Danmark. Sanddynerna var många och bitvis riktigt tunglöpta. Det gällde också att ha koll på orienteringen. Det var lätt att glida ner i fel grop eller bestiga fel höjd.

Värst ...

Bokslut #4 och det var tveklöst Herrestad AIF:s tävling som levde upp till sitt namn "Värst i Herrsta". Kuperat, tunglöpt, tufft! Sommarens rikliga växtlighet bidrog till mycket svårforcerade hyggen och grönområden. En varm augustidag bidrog till att göra det än tuffare. Många knäade rejält även om det var utförslöpning till mål.

Kartan var av högsta klass och bansträckningarna hade många vägval men det blev l-å-n-g-t.

Snabbt, snabbt ...

Nedslag #4 från årets tävlingar blir en sprinttävling i Makedoniens huvudstad Skopje. De äldre generationerna minns säkert den stora jordbävningen där 1963. Landet har alltid varit en oroshärd på olika sätt. Sakta men säkert försöker man nu bygga upp och stärka sin identitet men det är tufft. Makedonien är en av Europas fattigaste länder.

Trots detta finns det framtidstro och ett embryo till orienteringsverksamhet. I mitten på mars arrangerades en tävling i stadsparken. Det var flackt, det var lättlöpt och orienteringsenkelt. Utmaningen bestod i att snåla in så mycket som möjligt på löpmetrarna.