Orientering är kontraster. Regnig lördag och tävling i Stenungsund. Kuperat, småskuret och detaljrikt. Terrängen var bushig, stenrik, kvistig och svårframkomlig. Det var årets hittills tuffaste tävling både fysiskt som orienteringstekniskt.
Söndag och tävling mellan Falköping och Mullsjö. Kuperat, detaljfattigt, stenfattigt, lättframkomligt och löpvänligt. Småmulet och senare på dagen solsken.
Knattebanorna hade samma karaktär. Lördagen; grenar, kvistar, buskar och stenigt. Söndagen bjöd på fint underlag och god sikt. Inga barn behövde lyftas eller bäras.
Lördagens TC karaktäriserades av minimalism. Allt var trångt som samlingsplatsen, målupploppet och duschen. Dagen efter bjöd på utrymme och trivsamhet.
Vad var då bäst? Ja, vid första reflektionen utan tvekan söndagens arrangemang ... men efter en stunds funderande ... kanske båda eller rättare sagt kontrasterna. Det är ju variationen som är kryddan med orientering.
